tisdag 25 oktober 2011

♥ Victoria Hislop ♥


Den 27:e oktober kommer Victoria Hislops nya bok "The Thread" ut. Boken är författarens tredje och eftersom jag gillade både "Längtans ö" och "The Return" har jag bokat den nya boken också. Den här gången utspelar det sig i Thessaloniki runt 1917 då den stora branden härjade där. Åh, jag längtar.

måndag 24 oktober 2011

Gamla böcker

Det har blivit mycket "tjejiga" böcker den senaste tiden inser jag. Vet inte varför det är så just nu, kanske för att jag har många sådana som ligger och väntar på läsning. Annars har jag funderat på att börja läsa alla klassiker jag har liggande hemma. En hel del av dem fick jag av en snäll granne som rensade ut hemma i sin bokhylla - vem kan tacka nej till en flyttlåda full med finfina böcker? Inte jag iallafall. Här är några av dem:
- Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
- Rötter av Alex Haley
- tre böcker av Strindberg
- två av Philip Roth
- böcker av Tolstoj, Lagerlöf, Zola, Dumas etc etc.

En skattkista fick jag, kan man säga.

onsdag 19 oktober 2011

Bookerpriset till Julian Barnes

Namnet var så bekant, men jag kunde inte komma ihåg varifrån. Så är det ibland när hjärnan är lite seg. Men så tittade jag i bokhyllan och då hittade jag ju så klart "Arthur & George" och "En världshistoria i 10 1/2 kapitel". Polletten trillade ner. Javisst, jag gillade ju dessa två av Barnes.

tisdag 18 oktober 2011

Från ett hus till ett annat

Jag har lämnat huset på Corfu åt sidan och nu läser jag om ett annat hus, det vid havet...

måndag 17 oktober 2011

Författarpar

Jag undrar hur de kända (eller kanske ska jag säga publicerade) författarparen lever. Sitter de ständigt och diskuterar sina böcker, frågar de varandra om råd när de skriver eller tar de inte hem arbetet, så att säga? Och läser de alltid varandras verk?

Jonathan Safran Foer och Nicole Krauss
Santa Montefiore och Simon Sebag Montefiore
Paul Auster och Siri Hustvedt
Alexander och Alexandra Ahndoril
and the list goes on...

Jag kommer, vid närmare eftertanke, på att från dessa författarpar har jag bara läst något av kvinnorna, även om jag har en Foer som väntar i hyllan och makarna Ahndoril har jag inte läst alls.

fredag 14 oktober 2011

House in Corfu

Jag läser och läser, men det funkar inte på något sätt. Den här boken är inte riktigt vad jag trodde. Jag är nu på sid 44 av 240, men det känns fortfarande som att boken inte har kommit igång. Jag hade hoppats på lite mer än miljöbeskrivning på dessa fyrtio sidor. Ska jag släppa eller fortsätta??

onsdag 12 oktober 2011

Kanske inte ett av mina smartaste köp

Okej, så jag har köpt den här boken, trots dålig kritik osv. Men jag var nyfiken. Fröken Ytlig. What can I say?

måndag 10 oktober 2011

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - Lucy Dillon

Efter att ha läst "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" får jag en väldig lust att skaffa hund och flytta ut på landet. Tur att jag glömmer det så fort jag börjar läsa nästa bok...


Handlingen:
Rachel är nästan 40. Hon har nyligen gjort slut med pojkvännen sedan tio år tillbaka, som även råkar vara hennes chef på en PR-byrå i London. I samma veva får hon ärva sin mosters hus på landet, ett hundstall samt mosterns bordercollie. Rachel beger sig dit för att reda upp mosterns kvarlåtenskap - hon tänker göra sig av med hundstallet och sälja huset. Men när hon kommer dit upptäcker hon att hundstallet främst är ett räddningscenter för hundar som farit illa och många människor är inblandade i hundarnas liv. Rachel som inte kan något om hundar, engagerar sig tillsammans med alla volontärer snart i att hjälpa hundarna till ett bättre öde och nya ägare och får under tiden många två-och fyrfota vänner.

Parallellt med Rachel får läsaren också följa den nyskilda tvåbarnsmamman Zoe och Natalie som är gift, men som inte kan bli med barn. Alla tre kvinnor har sina problem men det som binder samman deras öden är hundstallet.

"Ensamma hjärtan..." är en otroligt mysig bok, trots att den handlar om en del allvar också. Den beskriver ganska fint vänskapen mellan människa och hund och man kan inte annat än att le åt en del tokerier som hundarna i boken har för sig. Som sagt, man får faktiskt lite lust att gå och skaffa hund och flytta ut på landet. På med Hunterstövlarna och iväg bara!

Betyg:

4+/5

onsdag 5 oktober 2011

The Magician King - Lev Grossman

Fortsättningen på Lev Grossmans The Magicians, The Magician King, är sedan ett tag utläst och här kommer äntligen min recension.



Handlingen:
I The Magician King är Quentin Coldwater kung av Fillory sedan fem år. Tillsammans med sina tre vänner som stannade i Fillory, Eliot, Janet och Julia, härskar de över de magiska landet, precis som de fyra syskonen Pevensie var kungar och drottningar av Narnia. Men kung Quentin är rastlös. Han har allt han kan önska sig, men han är uttråkad. En dag när han är ute på jakt, blir en av hans undersåtar mördad och det blir Quentins start på äventyret han har längtat efter. Han får snart veta att det magiska kungadömet (och all magi i världen för den delen) hotas av ödeläggelse och död och endast de magiska nycklarna kan rädda världen. I jakten på dessa råkar Quentin tillsammans med Julia av misstag komma tillbaka till verkligheten i Brooklyn. Hur de nu ska ta sig tillbaka till Fillory är i sig ett äventyr som leder dem till Venedig och ett palats som ägs av en gammal klasskamrat från magikerskolan Brakebills.

Har man inte läst den första boken, The Magicians, är det inte värt att börja läsa denna, för man inser nog ganska snart att man inte fattar vad det är som händer och inte heller vilka alla personerna är. Däremot, det som är nytt i denna bok, är att vi får lära känna Julia, en av drottningarna av Fillory, lite bättre och förstå varför hon är som hon är. Julia fick ju inte gå på Brakebills, som de andra kungligheterna i Fillory, utan lärde sig magin på egen hand, något som man snart får veta inte var helt lätt.

Som jag skrev i min tidigare recension om den första boken är detta, trots temat magi och likheter med Harry P och Narnia, inte en barnbok, utan vänder sig till lite äldre läsare (kanske dem med lite barnasinne kvar dock). The Magician King är dessutom snäppet mörkare än föregångaren, speciellt i kapitlen om Julia. Och jag gillar det. Kanske är det just det här mörka som lyfter boken från medelmåtta till riktigt bra, för det är Julia som står för det där lilla extra i den här boken.

Betyg:
4/5