torsdag 24 februari 2011

Nu sticker jag...

Då var det dags att ge sig iväg. Imorgon bitti sätter sig familjen i bilen och drar söderut till Alperna, närmare bestämt kantonen Graubünden i Schweiz. Vi ses om drygt en vecka igen. Tjingeling.

onsdag 23 februari 2011

Jomenvisst!

Naturligtvis blev det något från bokrean iallafall. Men "bara" två böcker. Det räcker så.

måndag 21 februari 2011

Nyfiken i en strut

Nu är det ju så att jag har böcker hemma som räcker ett tag. Jag ska försöka hålla mig borta från inköp så länge det går och det är väl egentligen ganska dumt att gå och låna på bibblan också när så mycket oläst finns hemma, men jag är väldigt nyfiken på dessa böcker iallafall.
Elizabeth Street av Laurie Fabiano
True Grit av Charles Portis

2666 av Roberto Bolano

fredag 18 februari 2011

Schysst förvaring

Förvaringsboxar som ser ut som staplade böcker. Läckert! Här kan man gömma ett och annat. Från favoritsaker.se.

torsdag 17 februari 2011

Födelsedag

Jag vet inte hur jag kunnat missa detta, men min lilla bokblogg fyllde 1 år igår!! Hurra!

Malkus testamente av Michel Faber

Då har jag läst ut den tunnaste boken på väldigt länge, ca 180 sidor lång. Jag skulle vilja säga att det ändå är kvaliteten man ska titta på och inte kvantiteten, men i det här fallet saknar boken både och.

Handlingen:
Theo Griepenkerl är kanadensisk lingvist. Han befinner sig i bokens början i det krigsdrabbade Irak, där han är på besök i ett museum när en bomb briserar. Intendenten, som han för några sekunder sedan stod och pratade med, finns nu utspridd i den förstörda byggnaden. I villervallan som uppstått får Theo syn på ett hål i en trasig staty och där inne ligger ett antal papyrusrullar. Utan några större samvetsbetänkligheter tar han med sig rullarna hem och sätter igång att översätta dem. De är skrivna på arameiska, vilket är det språk Jesus talade för två tusen år sedan, av en Malkus, som av allt att döma var närvarande under Jesus korsfästelse. Malkus är inte en man som kläder sina ord. Det han sett har han skrivit ner och det är inte vackert. Mannen och myten Jesus förskönas inte på något sätt utan framställs som en kort och kraftig man med mänskiga behov (mer än så säger jag inte) och några under syns inte till. Den översatta texten blir till en bok och Theo, som förresten inte är en särskilt sympatisk man, får 250 000 dollar i förskott för den. Trots detta är han inte nöjd - han har drabbats av hybris. Han anser ju sig ha funnit det som kommer att förändra mänsklighetens tro och vill ha mer pengar och mer ära än vad den stora massan erbjuder honom. För det han funnit är inte populärt och Theo inser snart att de flesta av läsarna faktiskt hatar honom.
”Malkus testamente” är ett resultat av ett förlagssamarbete där ett antal författare skulle skriva om olika myter. I ”Malkus testamente” tolkar Michel Faber Prometheusmyten - Prometheus var titanen som stal gudarnas eld för att ge åt människorna och som straffades genom att bindas till en klippa där han fick utstå att en örn dagligen hackade i hans lever. Jag kan säga att jag inte är särskilt imponerad av den här boken. Med tanke på Fabers ”Sugar” som är en otroligt bra bok, hade jag förväntat mig både mer hjärna och hjärta i denna bok och framför allt mer substans. Trots vissa roliga och påhittiga avsnitt, som till exempel när Theo läser recensioner på Amazon.com , så är jag lite besviken på Faber.
Betyg:
3/3

söndag 13 februari 2011

The Return av Victoria Hislop

"The Return" av Victoria Hislop måste vara en av de bättre böckerna jag läst på ett bra tag och faktiskt det bästa jag läst hittills i år.

Handlingen:
Sonia åker med sin väninna Maggie till Grenada på en kort semester, dels för att se staden men egentligen mest för att gå på dansskola. Båda älskar att dansa latinamerikanska och spanska danser och tillbringar dagarna i skolan och kvällarna och nätterna på olika danskrogar. På en av sina promenader i staden stannar Sonia till på ett café för att dricka kaffe och lär där känna den äldre servitören Miguel. På caféets väggar hänger planscher på tjurfäktare och flamencodansöser och Sonia fascineras av de vackra bilderna. Väl hemma i London är Sonias liv inte vad hon tänkt sig. Hon är gift med James, men för varje dag som går inser hon mer och mer att han inte är mannen hon vill vara tillsammans med resten av livet. Samtidigt är längtan tillbaka till Granada och dansen stor och snart åker hon åter dit. Tillbaka på caféet börjar Miguel berätta för Sonia om tjurfäktaren Ignacio och dennes syskon - läraren Antonio, gitarrspelaren Emilio och deras lillasyster Mercedes, som var flamencodansös. Miguel berättar om inbördeskriget i Spanien och hur familjen, som var caféets tidigare ägare, fick lida under de första krigsåren. Han berättar om hur två av familjemedlemmarna mördades och ytterligare två fick lida i general Francos fängelser under fascisternas regim. Bit för bit lägger Miguel pusslet till det som Sonia snart får veta är en stor del av hennes eget liv.
”The Return” är en mycket välskriven och vacker bok. Den beskriver det spanska inbördeskriget på ett mycket levande sätt och jag som absolut inte tycker om att läsa om krig tyckte att det var intressant. Boken är känslosam, gripande och känns väldigt äkta. Jag var tagen av de mycket realistiska beskrivningarna av livet i Spanien under en mycket grym tid. Jag tror också att jag lärt mig en del om Spaniens historia, som jag inte tidigare vetat särskilt mycket om. Om jag ska rekommendera bara en enda bok hittills i år så blir det definitivt denna. Hislop, jag väntar redan på din nästa bok.
Betyg:
Årets första 5/5.

fredag 11 februari 2011

Fredagstankar

Helg snart igen och jag ser fram emot att läsa ut "The Return" av Victoria Hislop. En riktigt bra bok, precis som "The Island", eller "Längtans ö" som den heter på svenska, som jag läste för något år sedan. I övrigt har min senaste sändning böcker anlänt och jag fortsättar att gotta mig i Dark-Hunterserien. Överdos? Nja, jag försöker ju varva med andra böcker så att jag inte ska bli helt insnöad, men fast är jag ändå. Det blir så ibland. Senast var det Sookies fel, eller egentligen var det väl Erics... Trevlig helg!

onsdag 9 februari 2011

Jag tror jag börjar bli gammal....

Bokrean är snart här och som tur är finns det inte mycket som lockar i år heller, speciellt inte skönlitteraturen och tyvärr inte kokböckerna heller. Men så hittar jag två böcker om trädgård och blommor som jag skulle vilja ha: "Blomboken: bilder ur Olof Rudbecks stora botaniska verk" och "Drömmen om ett orangeri". Är detta ett ålderstecken månne?


tisdag 8 februari 2011

Sportlovsläsning

Barnens sportlov närmar sig (v.9) och vi åker iväg till Schweiziska alperna för en vecka. Det betyder för min del en slapp vecka med tid att läsa. Har en hel del böcker att välja på, men jag föredrar många korta böcker istället för en tegelsten på resan, ifall handlingen är tråkig. Så vad det blir i år har jag inte bestämt än men rent tjockleksmässigt ligger dessa bra till.

måndag 7 februari 2011

Ursäkta mitt språk...

Inser att jag ta mig sjutton är helt jäkla bäng i skallen. Jo, alltså hur tänker man när man dag efter dag klickar hem böcker som om de skulle sluta sälja dem imorgon, kan jag undra. Behöver jag alla dessa böcker? Har jag plats för dem? Hinner jag läsa dem? Nej, nej och nej är väl svaren, men ändå kan jag inte låta bli. Tidsoptimist? Shopaholic? Rent ut sagt - galen? Ja, ja och JA! Jag ber om ursäkt och nu blir det inga fler inköp, efter att de hemklickade kommit fram. Nu är det slut. Inga mer köp på jävligt länge. Banne mig!

söndag 6 februari 2011

Bokhandelsbesök

Besökte Sci-Fi-bokhandeln i Gamla Stan idag. Mycket trevligt. Hela familjen var med och alla (utom maken) gick därifrån en bok rikare. Behöver jag säga att maken nästan fick dra oss ut därifrån? Nej, just det.

fredag 4 februari 2011

Hemklickat

Fredag och jag längtar faktiskt mest efter att få gå hem och läsa. Klickade hem ett par kokböcker igår, det var länge sedan jag köpte en kokbok faktiskt. Det blev dessa:



Så, trevlig helg på er!

p.s. det blev visst några fler Dark-Hunter böcker också, men det talar vi tyst om...

tisdag 1 februari 2011

När jag fyller 40.... av Gunilla Bergensten

"När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, lycklig och yngre" av Gunilla Bergensten är utläst och jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Jag vet inte om jag har förstått meningen med denna bok. Var det meningen att den skulle vara rolig eller inte?


Handlingen:
Gunilla har precis fyllt 39 och inser att 40 knackar på dörren. Under nedräkningen till 40-årsdagen får vi följa henne och hennes vänninor och deras olika 40-års kriser. Barn i olika åldrar, män som kommer och går, skilsmässor, bostäder och renovering av dessa, arbete och karriärer, kampen mot tidens tecken, livskris osv osv. Boken handlar helt enkelt om ett gäng kvinnor som krisar. De verkar ha allt men är ändå inte nöjda, något fattas. I-landsproblem, kan man säga.
Jag antar att jag hör till målgruppen för den här boken, jag fyllde själv 40 förra sommaren, men jag känner inte igen mig själv alls. Visst finns det sådant som jag kan relatera till genom mina vänner, men nä. Inte riktigt. Jag har själv inte drabbats av varken 30-års- eller 40-årskriser och det har inte någon av mina vänner heller, så jag undrar om inte Gunillas bok har en tendens att överdriva en hel del, jag menar ALLA hennes vänninor verkar krisa. Jag får lust att gå in och ge varenda en en örfil och skrika HERREGUD -VÄX UPP OCH SLUTA LARVA ER!! Och så kommer jag hela tiden på att jag undrar om det är meningen att jag ska tycka att det här är roligt eller allvarligt, ska jag se boken som självbiografisk eller är allt bara påhitt?? Jag funderar och kommer fram till att nej, inget är roligt i den här boken. Och inget är heller intressant. Tyvärr. Trots att boken är tunn och lättläst så kunde jag inte låta bli att hela tiden titta efter hur många sidor som var kvar, för gud så tråkig den var.
Betyg:
2/5