Jamilet är en ung och vacker mexikanska, som är resultatet av en våldtäkt hennes lika vackra mamma fick utstå i sin ungdom. Men det är inte därför Jamilet som barn får utstå mobbing och konstiga blickar från både barn och vuxna; det är hennes födelsemärke (egentligen hemangiom) som täcker hela hennes baksida från nacke ner till knäveck och som hon döljer med heltäckande kläder. I många omgångar tar hennes mor med Jamilet till diverse kvacksalvare för att "bota" henne, men inget hjälper. Så en dag upptäcks att modern har svagt hjärta och hon dör inom kort och lämnar en ung, nu föräldralös Jamilet. Jamilet packar packsäcken och ger sig ut på en resa som ska ta henne till andra sidan gränsen och hennes moster som flyttat till USA. Hon klipper håret för att passera som pojke och på det sättet slippa männens blickar och närmanden, tar sig till fots över Rio Grande och in i USA. Väl framme börjar det med att hon mer eller mindre blir mosterns hemhjälp, men för att kunna spara pengar till läkarbesök och borttagning av födelsemärket, som är hennes stora dröm, söker hon snart anställning på ett mentalsjukhus. Hennes uppgift blir att vårda en äldre man som bor i en egen lägenhet högst upp i sjukhuset, en man som ingen vill stanna och arbeta hos en längre tid för att han är så besvärlig. Jamilet får en rad förhållningsorder, men de flesta av dem står skrivna på dörren in till patienten, vilket inte hjälper henne ett dugg, då hon varken kan skriva eller läsa. Både hennes chef och patienten förväntar sig att Jamilet inte ska stå ut och sluta snart hon också, precis som hennes föregångare, men hon arbetar kvar och får lära känna Señor Peregrino och höra hans berättelser om sitt liv. Det är bara en liten detalj - han är ju patient på ett mentalsjukhus, så är det han berättar sant eller bara påhitt?
"Señor Peregrino" hade kunnat bli en riktigt fantastisk bok, om författaren bara hade tagit sig lite mera tid och inte haft så himla bråttom hela tiden. Episoden med hur Jamilet tar sig över den mexikanska gränsen och söker upp sin moster går flygande fort och på något sätt är det självklart att hon hittar till mostern hur lätt som helst, fast hon aldrig satt sin fot utanför den lilla mexikanska byn. Jag tycker inte heller att man får fram riktigt vad Jamilet tycker och tänker, man får bara lära känna henne ytligt och därför förstår man inte alltid vad som får henne att göra vissa saker. Det mest intressanta med boken är Señor Peregrinos berättelser om hur han gör sin pilgrimsvandring och möter sitt livs kärlek. Det är nästan som att någon annan skrivit just dessa avsnitt. De är mer en röst i stil och känsla med Paulo Coelho, vilket i sig inte säger så mycket, men det är iallafall bättre än övrigt.
Betyg:
-3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar