På en promenad i Istanbul för några veckor sedan, på Istiklal Caddesi, upptäckte jag en liten, liten bokhandel. Den heter Robinson Crusoe och lovade engelska böcker. Så jag promenerar in och slukas upp tills jag en timme senare kliver ut med en brun liten påse och två böcker. Den ena av dem, The Bastard of Istanbul av Elif Shafak, började jag genast läsa på ett café ett par hundra meter bort, medan jag drack ett glas Çaj och åt en fantastisk efterrätt som jag inte kan namnet på.
Handlingen:
Boken börjar med att en 19-årig turkisk kvinna, Zeliha, är på väg genom Istanbul till abortkliniken för att göra en abort, något som hon väl där inte kan genomföra. 19 år senare får vi lära känna dottern Asya. Hon har växt upp i ett hem utan män eftersom varje karl i familjen Kazanci drabbas av en alltför tidig död. Där finns istället fyra generationer kvinnor, bland annat tre mostrar, en mormor och så modern, som Asya för enkelhetens skull kallar moster. Asya har visserligen en morbror också, Mustafa, men han flydde familjen innan Asya föddes och har bosatt sig i USA där han kanske lyckas komma undan Kazanci-männens förbannelse. Asya tillbringar större delen av sin tid på Café Kundera med ett gäng intellektuella, där spriten flödar lika ymnigt som svordomarna och cigarettröken hänger tungt. Största diskussionsämnet är varför caféet heter som det gör.
På andra sidan jorden, i Arizona, får vi lära känna Armanoush (Amy). Hennes föräldrar (en amerikansk mamma och en armenisk pappa) är skilda och hennes mor Rose har gift om sig med en turk, som råkar vara Asyas morbror Mustafa. Amy växer upp pendlandes mellan sin mor och sina armeniska släktingar i San Francisco. Amy har stort intresse för sin armeniska historia och bestämmer sig en dag för att åka till Istanbul för att få veta mer om hennes släkt som tidigare bott där. Detta gör hon dock utan sina föräldrars vetskap. Hon kontaktar istället sin styvfars familj och får bo hos dem, trots att Mustafa själv inte besökt dem sedan han flyttade från Turkiet. Asya och Amy, som från början inte tycker att de har så mycket gemensamt, upptäcker dock att de inte är så olika som de tror även om deras syn på historien är helt motsatt: medan Amy växt upp med att hennes armeniska släktingar bara visat hat mot alla turkar för att de drev ut och mördade armenier i början av 1900-talet, så har Asya ingen åsikt alls om armenier och hon saknar helt och hållet intresse för historien. För henne finns bara nuet och framtiden, något som Amy inte kan förstå.
The Bastard of Istanbul är mitt första möte med Elif Shafak, trots att hon skrivit många böcker så har jag inte hört talas om henne tidigare. Och hade denna bok inte legat allra längst fram på ett bord i bokhandeln i Istanbul så hade jag fortfarande inte vetat att hon fanns. Men nu är jag glad att jag gör det. Den här boken är en färgstark skildring av ett familjedrama med många udda karaktärer. Förutom Asya och hennes mamma som båda två är minst sagt okonventionella, så har vi ultranationalister, siare, hypokondriker, rebeller och andra. Vi får en dos av historia, recept, kulturkrockar, politik, magi och en massa hemligheter. Isabel Allende skulle nog gilla det här. Och jag gillar det. MEN (ja, det kommer ett sådant nu): slutet. Sista delen av boken krånglar till det och familjebanden behöver en utredning. Jag irriteras av saknaden av ett släktträd, för jag sitter där och ritar upp ett eget bara för att fatta. Det blir lite för mycket. Men förutom detta kan jag tänka mig att läsa mer av Shafak i framtiden.
Betyg:
4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar