tisdag 5 februari 2013

Himlens fånge - Carlos Ruiz Zafón

Tillbaka till Barcelona och De bortglömda böckernas gravkammare...


Handlingen:
Det är 50-tal och bokhandeln Sempere & Söner, som drivs av far och son Sempere är på väg att gå i konkurs. Folk köper helt enkelt inte böcker. Men denna jul bestämmer sig far Sempere att nog kan julskyltning vara svaret på deras problem. Ovanför bokhandeln bor sonen Sempere, Daniel, tillsammans med sin fru och son. Daniel stretar på i bokhandeln tillsammans med Fermín, som arbetat där så länge alla kan minnas och som nu håller på att förbereda sig för sitt kommande bröllop. Fermín är inte så glad över varken julskyltning eller livet i övrigt, eller är det bara bröllopsnerver? Så en dag kommer en gammal halt man in i bokhandeln, köper den värdefulla förstautgåvan av Greven av Monte Cristo, som legat på hyllan i evigheter. Men istället för att ta med sig sin dyra bok, lämnar han kvar den och ber Daniel ge boken till Fermín med dedikationen: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Detta är början till historien om Fermíns tid i fångenskap i general Francos ökända Montjuïc-fängelse och hur han kom ut därifrån.

Himlens fånge är, liksom de tidigare två böckerna (Vindens Skugga och Ängelns lek) en ganska mörk historia. Stora delen av boken utspelar sig i Montjuïc-fängelset där vi får veta en hel del om tortyr och andra otrevligheter som plågar internerna där. Vi får lära känna en del nya karaktärer, men återser även gamla bekanta. Förutom fängelset, är miljöerna välbekanta från de två tidigare böckerna, bland annat görs ett återbesök på De bortglömda böckernas gravkammare, där varje ny besökare får lov att adoptera en valfri bok.

Det måste vara väldigt svårt att skriva en tredje bok i en serie som varit så uppskattad och kritikerrosad världen över. Förväntningarna är naturligtvis skyhöga, men jag tycker ändå att Himlens fånge är ganska lyckad. Naturligtvis inte perfekt som Vindens skugga (som är en av mina absoluta favoritböcker - all time!), men rätt bra ändå.

Betyg:
4/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar